dagbok augusti 2003

30 augusti

Vi är just hemkomna från en trevlig kväll hos Sidas representant i Ouaga, Lennart Karlsson och hans fru Eva. Förutom nöjet att få prata svenska och vistas i ett ombonat och välordnat hem med behagliga människor, så har vi också fått lite handfasta tips och "encouragement" från ett rutinerat Burkina-par. 15 år har de bott här. Arbetsgivarfrågan tex är inte så lätt, men vi är på rätt spår.

Dagens "ur barnamun":
En stund efter att Rolle påpekat hur bra det skulle varit med fler reflexer i trafiken här säger Tove:
"Vet du varför de grillar så mycket på kvällarna? ... Det är för att de ska synas."

Nu har vi varit med kock i en vecka och vi börjar redan tjockna till. Tove säger att kocken nästan lagar för god mat. Vad sägs tex om schnitzel med tomat- och basilikasås och pasta eller gräddig köttgryta med ris efter en förrätt med fyllda avokador? Köttfärsrisotto med gurksallad och spännande vitlöksdressing. Varje dag är det en ny tårtliknande förrätt följd av en huvudrätt som vi inte har ätit förr och inte skulle kunna göra om. Han jobbar måndag till fredag och så förbereder han en rätt till lördagen att värma. På söndagarna är det dock meningen att vi ska laga till något själva. Hur ska vi kunna matcha hans meny? Vi får väl bryta av med korv med bröd eller pannkaka. Apropå matlagning vill vi gärna meddela att vi igår lyckades göra en kladdkaka i vår gasugn! Vi har tidigare försökt göra en äppelpaj, men den blev mycket bränd. Kladdkakan blev bra, dock ej kladdig (hm... det verkar vara ett genomgående temperaturfel).

På tal om temperatur har det varit optimalt sommarväder idag (enligt svensk smak). Vi har, liksom förra lördagen, tillbringat halva dagen vid en pool och hela familjen stortrivdes (som fisken i vattnet...). Annars kan man känna nu att den kalla årstiden är i antågande. Vi sover utan AC och vissa nätter behöver man ha ett lakan över sig om fönstret är öppet.

Idag har också vår gräsmatta blivit färdigplanterad. Att plantera gräsmatta kändes lite annorlunda (och definitivt mer tidskrävande) men tydligen nödvändigt. Den sorts gräs som kommer spontant är inte bra, i stället ska man ha ett gräs som växer mer platt i långa rankor och ser ut lite som sånt gräs som man kan skära sig på i Sverige. Tove och Elin åker nästan varje dag med Clementine till det bostadsområdet där de flesta utlänningar bor, för där träffas barnen hemma hos varandra och leker. En dag hade de varit ute och slagit kullerbyttor på gräset. Jag frågade Tove om gräset var mjukt (jag har inte känt efter själv) och hon svarade "det var tillräckligt mjukt för att slå kullerbyttor". Tack, den beskrivningen räcker.
 

Jag skulle också gärna vilja skriva om gårdagens besök i Ouagas "tivolipark" men jag är för trött nu. Den historien får istället komma i "Barnens veckobrev" som snart kommer ut på hemsidan. (Vet du förresten vad sockervadd heter på franska?)
 

28 augusti

Idag har vi haft vattenläcka. Trädgårdsarbetarna som ska anlägga gräsmatta där vi tidigare hade jord, hackade så ivrigt för att få bort en flamboyant att det gick hål på en vattenledning. Ut forsade halva vår vattentank – och när vattnet väl var avstängt forsade nygödslat jordblandat vatten in. Läckan blev dock snabbt lagad av en
”rörmokare” (Hur blir man rörmokare? Jo, man köper nödvändiga verktyg och börjar träna – vilket innebär att en vanlig svensk är snickare, frisör, skräddare, kock, trädgårdsmästare, bilmekaniker osv osv). Jag bryr mig inte om att fundera över klorering, urspolning och koliforma bakterier – då mår jag bara illa.

Den ständigt återkommande frågan ”Vad gör vi egentligen här?” får ständigt nya svar. Det skulle vara väldigt roligt om vi är här för att förbättra den sanitära standarden (och därmed grundvattenkvaliten, hälsan och jordbrukets avkastning) för ett antal afrikaner, men vi har nog från början varit inställda på att det skulle vara en bonus. Nej, det verkliga skälet till att vi är här är förmodligen att vi vill vidga våra vyer, få nya erfarenheter, ge våra barn en förståelse för andra kulturer. Hm… hur är det nu med vyerna, erfarenheterna och förståelsen? Än så länge känns det nästan som om vyerna blivit mindre. Vårt hus, vårt kvarter, vår bil som tar oss till Marina Market där vi kan köpa allt som gör att vi känner oss som i Sverige, stopp. Där slutar vyn. Konstigt nog känns det nästan som om livet har blivit tråkigare. Det är inte det att vi längtar hem, men det var ju så mycket därhemma som vi inte hann göra. Vi hann inte se Åsas och Davids bebis och inte Arvidssons nyrenoverade hus, inte gå på N3Da:s 10-årsträff, inte plantera något päronträd. Istället åkte vi hit för att på knackig franska diskutera med fyra burkinier vem som ska städa, stryka, tvätta. Det som kändes som ett äventyr, var inte mer än en förkrångling av vardagslivet. När vi kommer hem kan man visserligen säga att man varit chef för fyra personer. Det är ju en merit. Och att kunna tvätta för hand känns också som en hyfsat nyttig erfarenhet. …men idag tänkte jag en annan sak. Det var att kanske är en mening med vår tid här att vara en trevlig arbetsplats åt vår barnvakt. För hon hade verkligen ett trist ställe förut.

25 augusti

Idag har vår ”elektriker” och hans tv-kille varit här och bla hjälpt oss koppla in antennen till tvn så att vi ska kunna titta på något annat än Anki och Pytte. Det var ganska krångligt för dem att söka upp kanalerna, men till slut hade de i alla fall fått in en afrikansk sit-kom och då var det inte så intressant att leta upp någon mer kanal. Inte förrän programmet var slut.

Elin och Tove bär sina bebisar på ryggen.

I går var vi i kyrkan. Yann och Sandra (på diakonia) hade nämnt för en som jobbar på deras kontor att vi brukar gå till en protestantisk kyrka så han hade erbjudit sig att ta med oss dit han brukar gå. Halv nio började gudstjänsten och fem över halv ringde han och sa att han inte hittade vårt hus, men det var inga problem att vara lite sena. På vägen dit förklarade han att deras gamla kyrka hade blivit för liten så de var tvungna att bygga ut. Väl framme visade det sig verkligen vara en byggarbetsplats. Tak och väggar, visst, men också byggställningar och kal betong. Hur som helst så kom vi lagom till predikan och hade missat körsången. Tove tyckte det var omåttligt tråkigt att höra på en fransk predikan och övriga familjen var väl inte heller särskilt roade. Och inget lekrum, ingen söndagsskola, men massor av barn. Olyckligtvis hamnade vi bakom en ”barnvakt” dvs en man som tagit som sin uppgift att vakta så att inte barnen uppförde sig illa. Elin fick en liten knackning på axeln av honom, men jag tror inte hon märkte det. Det är nog inte så troligt att vi går dit särskilt ofta.

Innebandymatch mellan vår nattvakt Simeon, Karin, Elin och Tove

På kvällen satt vi ute på vår uteplats och gjorde inget särskilt när vi fick höra någon som spelade utanför muren. ”Vad är det för musik?” sa jag. ”Det kan vi lätt se efter” sa Tove och gick fram till muren, som man kan se igenom. Vi kunde se att det var någon där, men inte vad han spelade så vi gick ut på gatan. Utanför vår mur står en bänk där det alltid sitter några män och pratar och nu hade det stannat en man som hade en liten balafon på pakethållaren på sin cykel. (Som en xylofon, fast med kalebasser under för resonansen). Han blev glad när han fick se Tove och undrade om hon tyckte om musiken. ”Hon kan få den som present” sa han. Han hade två trummor på ryggen och balafonen hade han fått på köpet när han köpt dem, så han visste väl inte vad han skulle ha den till. I fortsättningen ska jag alltid ha med Tove när jag ska handla. Man vet aldrig vad man kan få med sig för något trevligt hem

Vår dagvakt Ousman tittar på när barnen spelar på balafonen.

I lördags gjorde vi en liten familjeutflykt. Vi åkte till ett hotell i stan för att bada i deras pool. Det blev väldigt lyckat, i alla sin enkelhet. Vi hade längtat länge efter att bada och då var det skönt att komma så tidigt på förmiddagen att vi hade hela poolen för oss själva. Elin som annars alltid tycker att det är för kallt njöt i fulla drag och hoppade från kanten ner i pappas famn. Efter en stund fick vi sällskap av några afrikaner som hade simträning.

Vad är väl en bil egentligen, lite plåt…  …plåtad

Tiden går så fort. Som du märker fungerar hemsidan nu. Det beror på att vi köpte en bil förra veckan. Vi fick den i torsdags och i fredags tog Rolle med sig bunten med alla papper för att gå till en försäkringsfirma här i närheten och få bilen försäkrad. Parlören hade han med sig som vanligt, men han hade tur och träffade en person som kunde engelska. Inne på försäkringskontoret satt också en man som efter en stund frågade om det var så att Rolle pratade svenska. Denna man driver ett internet-café som han kallar ”Datakunskap” eftersom han bott tio år i Sverige. Det hela slutade med att Rolle tillbringade fredagkvällen på hans ställe och dessutom åkte de två idag runt med vår nya bil till besiktningen, tullen och vägverket för att få den ordentligt registrerad (den var nämligen Senegalesisk). Det är verkligen inte dumt att få träffa en afrikan som kan svenska.

15 augusti

Så kan det gå när Rolle handlar med lexikonets hjälp.
Man blir rätt trött på ljusa baguetterna så glad i hågen traskade Rolle in på ett bageri i närheten och försökte beställa ”grövre” bröd.
”Ja visst kom tillbaka om en timme” sa bagaren. Hem kom Rolle med en helt vanlig baguette fast dubbelt så tjock. 

13 augusti

Hela familjen har buller i bång i magen. Vi vill helst vila hela tiden. Det är väl en naturlig fas.
Mycket praktiskt att tänka på för de vuxna, vi håller t ex på att förhandla med en bilhandlare om priset på en bil.
Tack och lov- vi har hjälp av Yann som jobbar på Diakonia här. Han fransman och har bott i Sverige flera år.

Barnen letar olika djur i trädgården, inte så svårt förutom larver, fåglar, fjärilar och  gräshoppor finns det stora och små salamandrar överallt
Elin utbrister glatt SALAMANDER! - varje gång hon får syn på en, även om det är den femtionde för dagen.

Vi har varit på plats i Ouagadogou i drygt en vecka nu. Helt otippat kom vår frakt i går med bland annat  datorn och digitalkameran.
Nu kan vi alltså komma igång med hemsidesnickeriet. Vi har det bra, mår bra och har gjort så hela tiden sedan ankomst.
Planet landade enligt tidtabell tillsammans med allt vårt bagage, vi blev mötta på flygplatsen av en blivande arbetskamrat till Karin och fick komma till vårt hus direkt.

Huset verkar bra – fräscht, många rum och en trädgård med sandlåda och exotiska växter tex palmer, mangoträd och en bananplanta som kan ge frukt när den fått växa till sig. Barnen har funnit sig tillrätta direkt - ingen klagan på att vilja åka hem eller så men vi har läst många, många sagor. Möbleringen här är mycket gles, husgeråd saknas helt men det finns ett matbord och stolar att äta vid och sängar att sova i. Fåtöljerna och soffan som Tove sitter i har snabbköpte vi längs stora vägen utanför oss där man förresten kan göra de flesta inköp, men kvalitet på varorna är sällsynt

tillbaka till startsidan

*******************************************************************************************************
Hör gärna av er till oss vi har både adress och telefon.

Fam Ahlgren

CREPA

03 B.P 7112 Ouagadougou 03

Burkina Faso 

hemtel  +226 364 817

mobil +226 63 22 59