Flygplatsrondellen och vägen upp till Crepas kontor.
lite bilder från guinea
För att skilja Guinea från alla andra Guineor kallas det Guinée Conakry här i trakten. Praktiskt eftersom huvudstaden heter Conakry. Landet var den första av frankrikes kolonier som blev helt självständigt. Inga halvmesyrer tänkte nog den blivande presidenten Sekou Touré och ledde 1958 sitt nya land in i ekonomisk kris och instängdhet. I februari 2004 ser det ut ungefär såhär i huvudstaden och i en liten by strax utanför (där det för övrigt finns Ecosan-toaletter). Inte särskilt upplyftande.
Flygplatsrondellen
och vägen upp till Crepas kontor.
Vy
över dalgången där byn Ansoumaniya ligger. Ökenvinden "Harmattan"
disar till det.
Mamma
syr på trampsymaskin, pappa tittar på, barnflickan (dotter eller släkting) vaktar
bebisen i baljan, som katten är lite nyfiken på. I en annan del av byn skördas
palmvin.
På
väg in till stan ser vi familjeföretag och bostäder inhysta i skjul eller förfallna
hus.
Grönt och skönt i Conakry. Marknad längs vägen och ett hotell som
inte blev klart.
Man
kan ana att byggnaderna i kolonialstil varit vackra en gång. På den tiden när
Conakry kallades "Afrikas Paris" och hade västafrikas viktigaste hamn.
Brandstationen är i bruk, men bilarna står vid sidan om.
Förklaringen
till att alla hus har rostiga plåttak, lappade med plåtbitar som ligger kvar
tack vare stora stenar, är antagligen "Metalguinée".
Säkert
också därför man kan hitta en sådan här liten trevlig plåtshop. Femstjärnigheten
kan kanske ifrågasättas.
Jag fotograferade visst inte något i de snofsigare kvarteren där ambassadörernas residens ligger. Det finns sånt också.