Barnens veckobrev v1

Den här veckan har det varit jullov hela veckan. Mamma och pappa har jobbat lite och Elin och jag har åkt med Clémentine till ISO. Det är den amerikanska skolan där mina ridkompisar Anna och Ann-Sofie går. Där kan man leka i en lekpark och man kan leka med andra barn. Ibland är det barn från min skola. När det var onsdag var det nyårsafton. Det var det för att på torsdan började det nya året. När jag ska fylla fem år. Fast Elin fyller år före mig. Fast det är sen. På nyårsafton var vi hos danska ambassadören på en fest. Det var danskar där. Anna och Olivia och Ann-Sofie. Fast jag var trött så jag somnade, men Elin var vaken tills det blev nytt år. Då smällde dom raketer.

 
Bild 1. Alla väntar på fyrverkerierna. Bild 2. Några av våra julklappar

Sen när det var torsdag fick vi börja med almanackan där vi får dra en lapp varje dag. Och så åkte vi på en utflykt där vi fick äta grillspett och det fanns katter och en liten hundvalp som var tusen tusen söt. Alla fick hålla den. Alla som ville. Tanten som bor där heter Else och hon är också dansk. Vi var där en annan gång och då fick vi åka i åsnekärran.

När det var lördag åkte vi till skogen. Det var jättevarmt, fast jag hade min cykel. Mitt när vi var i skogen vid vattnet och lekte så ringde Stine som är Annas mamma till pappas telefon. När vi gick tillbaka skrek Elin så mycket för att pappa skulle bära henne så det hördes jättehögt. Men sen fick jag köra Elin i vagnen och då skrek hon inte mer. Vi åkte till ett ställe och åt hamburgare med Anna och Olivia.

Nästa dag var det söndag och då var det så roligt för då åkte vi till ridskolan och red. Det var jättelängesen för onsdagar är ju våran riddag och då var det ju julafton och nyårsafton. När jag rider tänker jag tex på mormor och morfar. Hur deras röster låter och så. Det är jättejättejättejättehärligt att rida. När vi hade ridit klart fick Anna och Olivia och Stine och Maarten komma hem till oss och äta lasagne som Francois hade gjort. Fast vi skulle köpa bröd på vägen och då blev Elin så arg för att hon inte fick följa med in så hon skrek jättelänge. Hela vägen hem och länge i bilen ända tills vi hade nästan ätit upp maten. Sen blev hon glad igen och vi lekte.