Regel nummer ett: Bry dig inte så mycket om det
som står här. Det är mer en biografi än en handbok. Den grundar sig bara på vår
lilla erfarenhet av att vara en småbarnsfamilj i en stad i ett litet land i
Västafrika. Men kanske är du, som vi, oerfaren och behöver några ord på vägen –
även om du ska till en by i Amazonas med helt andra förhållanden.
Åker du med en ambition att bidra till landets lokala ekonomi och dessutom har miljömässiga och ekonomiska skäl – då vill du nog ta med sa lite prylar som möjligt från Sverige, du vill äta lokalt producerad mat, även om det innebär sandknaster mellan tänderna och ris två gånger om dagen och ha lokalt anställd personal. Det är inte alldeles säkert att man orkar hålla fast vid sin ambition i flera år, men det går att ändra sig i så fall. Det finns dessutom mellanting.
Har du inga som helst sådana ambitioner ska du följa Lista 1 nedan. Annars lista 2.
Förutom
hela paketet med vaccinationer och Malariaprofylax, pass och visum, kontrakt
med arbetsplatsen och vad det nu kan vara – ta kontakt med någon på den plats
du ska till! Du får handfasta (men subjektiva!) tips på vad du bör ha med dig
från Sverige och kan få hjälp med t.ex. bostad. Dessutom är det någon som vet
om att du kommer och kan ta upp dig i gänget av utlänningar (det är inte alltid
sa lätt att integrera sig själv).
Som sagt, försök ta reda på var du ska bo. Bäst är om någon (svensk el dyl) kan titta på bostaden och tala om vad som finns, om det är möblerat, om det finns frys, osv. I större städer är det förmodligen både möbler, tvättmaskiner, husgeråd och barncyklar i omlopp bland utlänningar som kommer och far. Är det rätta tiden för husbyte sa kan det gå att få tag på mycket, men om man som vi kommer strax efter stora hemflyttningsperioden kan det gå trögt.
Vad man ska ha med sig från Sverige beror på fraktkostnaden i förhållande till inköpspris i landet dit man ska. I utvecklingsländer kan det vara så att importerade grejer är jättedyra (dyrare än i Sverige!) eftersom efterfrågan är så liten. Om man vill vara på säkra sidan och ha allt man behöver med sig från början kan man kolla Lista 1. Om man vill spara på utrymmet kan det vara bra att följa Lista 2 – som kan sägas vara en sorts komfortminimum. Lista 3 – absolut minsta möjliga – har jag inte skrivit för det känner jag inte till.
Att börja ett nytt jobb, prata ett nytt språk och anpassa sig till en ny kultur kan vara nog så jobbigt. Det är inte säkert att man dessutom vill leva spartanskt och tampas med lokal personal. Jag skulle ta med följande om jag hade en container att fylla ( i prioritetsordning):
v
Vattenfilter – kan tex köpas på PMUs lager i Alingsås där man kan hitta mer
nyttigheter.
v
Medicin –
det finns listor att få på infektionskliniker, men jag vet inte om de är så bra
egentligen - dock ej Malariaprofylax.
v Kläder – det
är visserligen inte så lätt att veta vad som passar. I vissa länder är det lätt
som en plätt att gå ut och shoppa men något sånt land har jag inte varit i
ännu. Ofta går det bra att få uppsytt, men inte sa lätt att hitta tyger som
inte är syntetiska. I ett varmt land som Burkina Faso är 100 % linne eller
bomull nästan ett måste. Man bör nog räkna med att bli bjuden på en del
tillställningar. I en del länder är det kostym som gäller då, men i Burkina
behöver man knappt ens slips.
v
Husgeråd –
bestick, tallrikar, grytor, stekpanna, redskap typ slevar, potatisskalare,
osthyvel, måttsats, diskställ, rivjärn, burkar, konservöppnare, besticklåda.
Mycket går att köpa, men det är dålig kvalitet, fult (verkligen fult), dyrt och
importerat från Taiwan.
v
Elektriska apparater – är minst lika dyrt som i Sverige. Kontakterna är inte svåra att byta om
det inte stämmer. Förutsatt att det är samma volt-tal. TV, video, stereo,
dator, skrivare, dammsugare, mikrovågsugn, juicepress, matberedare, mixer,
elvisp, strykjärn, tvättmaskin (torktumlare om det är ett fuktigt land),
borrmaskin (ta hela verktygslådan – då kan du även få goda grannar på köpet -),
symaskin, diskmaskin om du inte tänkt ha lokal kock.
v
Barn –
svensk barnsäkerhet är visserligen näst intill överdriven, men det är ju det
man är van vid – bilbarnstol, cykelstol (om man tänkt ha cykel eller moped),
cykelhjälm, matstol, toapall, fönsterhakar, skåpspärrar, petskydd till eluttag,
barnvagn, cykel (särskilt trehjuling), spjälsäng, leksaker, leksaker, leksaker
(även ett lager nyköpta för födelsedagskalas o dyl) plastservis (Ikea tex –
hårda golv är det) och om du ändå är på Ikea så passa på att köpa lite trevliga
inredningsgrejer till barnen.
v
Kemikalier –
vad olika hushållskemikalier, som tvätt- och skurmedel, innehåller kan man inte
veta. Ofta är det väldigt starkt och sliter på kläder mm. Ta med tvättmedel,
sköljmedel, diskmedel, toarent, skurmedel (såpa), silverputs,
fläckborttagningsmedel (tabort) om det är sånt du använder hemma.
v
Möbler –
Möbler går att få tillverkade ganska billigt, men det blir sällan som man tänkt
sig. Madrasser till sängar (ta reda på måtten på sängarna om huset är möblerat)
och även sängar. Matbord och stolar. Bokhyllan Billy kostar nästan mindre än en
lokalt tillverkad. Soffgrupp är skönast från Sverige men är förstås väldigt
skrymmande. Byråar med lådor som passar!! Lampor av alla de slag. Lampor på
vajer är smart om taket är fullt av fläktar.
v
Utemöbler –
solstol, parasoll, hammock.
v Övrigt –
sekatör, vattenspridare, kuddar, täcken, lakan, handdukar, dukar, tavlor och
annat som gör det ombonat, pocketböcker.
v
Mat –
Knäckebröd förstås. Välling, mannagryn, havregryn, grahamsmjöl, vetekli eller
liknande fiberrikt. Sirap, kaffe (otroligt va?), löste (i Burkina finns nästan
bara påste), lingonsylt, lakrits.
v
Personal –
Man är olika. En del tycker att det är skönt att ha lokal personal. De gör
ungefär som man säger och klagar inte. Själv har jag svårt för det. Hade det
inte varit för min ambition att bidra med arbetstillfallen för landets egna
invånare sa hade jag haft två svenska au-pairer till att laga mat, städa och
passa barnen. I stället för vakter skulle jag ha hundar och trädgarden skulle
jag sköta själv eller möjligen ha någon som kom en gång i månaden för att
klippa buskarna.
v Bil – Som
utlandsanställd kan man (oftast) köpa en bil skattefritt direkt från fabrik i
Japan eller varifrån man nu vill ha den. Detta är något som förstås kräver lite
arbete, med registreringspapper osv, och det är säkert helt individuellt för
varje land, men du kan förmodligen sälja den med vinst efter två år.
Vi ville
ha med oss så lite som möjligt, men eftersom vi har barn ville vi ändå ha det
ungefär som i Sverige. Vi försökte välja sånt som vi inte behövde ta med oss
tillbaka igen. En gammal, lite bullrig micro tex.
Vi
resonerade såhär och hittills är vi nöjda:
När du kommer till ditt hus är det inte helt omöjligt att du hälsas välkommen av en eller flera människor som har jobbat tidigare i huset eller anlitats av någon (husägaren, förmedlaren eller annan). Det är lätt att hamna i händerna på dessa, som vet var elmätaren sitter, hur varmvattenberedaren fungerar, var närmsta supermarket är osv. och det kan kännas skönt att ha någon att fråga. I all välmening svarar dessa på alla frågor och berättar hur ”alla” gör i det här landet. Det är verkligen jätteviktigt att DU från första stund är herre i ditt eget hus. Våra holländska vänner råkade ut för ett inbrott efter fyra dagar i landet – troligen iscensatt av deras personal. Känn efter hur du vill ha det och försök beskriva det så tydligt det går. Ändra om det inte passar. Tänk på att överdriven generositet kan leda till en tacksamhetsskuld som kan bli ett beroendeförhållande.
Om du
inte har sådan tur att ett Sida-kontor eller liknande förser dig med personal,
kan det vara bra att tänka på följande när du skriver kontrakt: