dagbok september 2003

28 september

     
   Grönt är skönt                                                                                    Kvinnor som spelar till dansen, med barnen
                                                                                                               på ryggen
    
Lennart och Eva tillsammans med den första                                      Åldermännen i byn 
Burkiner de lärde känna (15 år sen)

I dag har varit på söndagsutflykt till en by 5 mil från stan ihop med Lennart och Eva. Det var en liten by där man har haft ett utbildningsprojekt i drygt en vecka. Det har varit workshops och utbildning om hur man kan bekämpa sjukdomar på grödorna. Det hela avslutades med en fest fylld av tal, sång och härliga trumrytmer, glada gamla farbröder i skojjiga hattar och kvinnor som dansade vilt och krockade rumporna. Det var vår första biltur utanför Ouagadogou - Nu när det är regnperiod är det SÅ frodigt och friskt.

I morgon får vi vår tvättmaskin! Då slipper jag ha så här äckligt rena naglar.

27 september
Summering av en lyckad dag.

- Lördagsbad ihop med en familj vi träffat alldeles nyligen. Stine (danska) och Maarten (holländare) och deras barn Anna och Olivia, lika gamla som Tove och Elin.
- Karin har sytt färdigt ett par snygga långbyxor till mig så jag kan se lite vårdad ut.
- Det står hemgjord papayasorbet i frysen som vi skall läska oss med i morron.
- Holländska klubben på kvällen där vi hyrde film, pratade med trevligt folk på engelska och åt "bitterbollen".

Ur barnamun:

-Rondellerna är bra för att det är lätt att vända där. (Tove)
- Jag tycker att detta är det bästa - när man får färglägga det som någon annan har målat (Tove)

25 september

Vi blir VÄLDIGT glada för de mail vi får. Skriv och berätta om era vardagsbestyr eller äventyr eller bara precis vad du vill!

23 september
I dag har barnen från "Zone Du Bois" varit här och lekt på eftermiddagen. Det är så roligt: På två timmar hinner alla leksaker användas, de hinner fika och leka både inne och ute och innan de åker har barnflickorna hunnit återställa allt. Hur bär dom sig åt. (Jag ska tjuvkika lite nästa gång)
Tills dess kan du kika på lite bilder.

  
Anna och Tove på gungbrädan. Annas mamma Stine i bakgrunden   Hela gänget med vakterna och närmsta grannen

 
Full fart i sandlådan                                                                             Elins kompis Noa      
 

22 September

Vi har blivit förkylda lite till mans här. Typiskt, här går man och tror att man skall slippa bara för att man aldrig fryser men luftkontitioneringar och fläktar växlat med stekande sol är nog inte helt enkelt för kroppen.

18 september

I dag firade vi vår bröllopsdag med tårta till efterrätt på lunchen. Som grädde på moset gick vi ut och åt på kvällen - själva. Susann och Corné satt barnvakt och hade det riktigt lugnt i vår soffa. Restaurangen heter l'eau vive (levande vatten) och drivs av ett lag nunnor som själva serverar och sjunger emellanåt. På Ave Maria fick alla gästerna sjunga med.

Den här bilden har Tove tagit.

17 september

Nu var det ett litet tag sedan det kom någon rapport om våra göromål. En trafikstudie har ni fått förstås, men barnens veckobrev har blivit försenat. En anledning är att Karin numera har datorn med sig till jobbet varenda dag. Men det är bara tillfälligt. Det ska ordnas en dator till henne, av en kollega som nu är i Nederländerna och ska importera en. En annan anledning är att Roland har fått en lekkamrat. De håller på att bli vänner. Han heter Corné och kommer från Holland. Hans sambo Susanne jobbar med Karin, men själv har han inget jobb så då kan han och Rolle ta hand om varann. De har fullt upp. Tillsammans löser de varandras vardagsproblem. Antingen är det en elräkning som ska betalas (vilket kan ta en dag om man inte hamnar hos rätt person), en rörmokare som skall inväntas eller så ska det komma en smed och sätta upp krokar till Cornés hängmatta(!). Roland har massor av små ärenden att uträtta. Mest handlar det om materiella ting för att se om vårt eget, som att handla utemöbler, solsäng och – äntligen – en hammock. Men också altruistiska arrangemang, som att bygga ett skärmtak till vakten så att han ska kunna sitta utanför porten utan att ha det för hett. För säkerhets skull köpte han en radio åt vår vakt också så att han inte ska bli uttråkad och lockas att komma in på gården för att sopa av bilen eller hänga vår tvätt eller hänga sig själv över Rolles axel när han grejar. Han blev så oerhört glad för den där radion så förstod nog inte vår komplott.

Hursomhelst, till råga på allt så är Rolle nästan erbjuden ett halvtidsjobb, men det blir nog på tok för mycket. Vi får se om han klarar det.

Hammocken på marknaden                                                     Tove under vaktens lilla tak

14 september

Nu kan ni läsa mer om Karins vardag på jobbet, klicka här.

12 september

Det händer så tråkiga saker i Sverige just nu. I torsdags morse när jag kom till jobbet berättade Diop och Léocadie som jag delar kontor med att vår utrikesminister var död. Jag frågade inte så mycket, för jag tänkte att de kan ha missuppfattat något. Men när vi kom hem på lunchen och gick in i på DNs hemsida och satte på tv5 förstod vi att det var sant. Anna har fått stor plats i franska nyheterna och vi har sett Bo Holmström prata engelska. Många av burkinierna beklagar det som hänt. Och vi också förstås. Faktiskt blir jag ruskigt besviken! Anna, som har varit med så länge, utan en enda plump i protokollet - visst var man stolt när hon stod där blond, stolt och fräsch bland gubbarna i EU.

På söndag kan vi inte rösta. Det brukar finnas ett ombud i Ouaga, men den här gången har de missat att skicka de nödvändiga pappren till honom och om man skulle ”poströsta” så skulle man tänkt på det för en månad sedan och då hade vi inte fått röstkorten.

Det händer tråkiga saker här i Ouagadougou också, varje dag ser vi minst en trafikolycksplats, hittills har vi sluppit se själva smällen men det är väl bara en tidsfråga. Den som vill kan ta en titt på bilder från trafiksoppan, klicka här. Klockan börjar närma sig siestans slut. I eftermiddag ska barnen och barnflickorna från Zone de bois komma till oss! Det är en stor händelse, för de måste ju bli skjutsade hit. Det ska bli kul att höra hur det går.

10 september

I dag har jag varit med om ett äventyr. När jag körde inne i stan blev jag invinkad till kanten av en polis. Han tittade noggrant på nummerplåtarna och frågade efter dokumentation på bilen. Vårr bil är importerad från Senegal och vi har inte hunnit få burkinska numerpåtar ännu, men vi har papper på att vi får köra bilen. Blev nervös när jag insåg att alla papper, körkortet och passet låg i väskan och jag inte hade något att visa upp. Såg framför mig en polisstation och ändlösa samtal med förtvivlade telefonsamtal för att få bli utlöst mot borgen eller nåt. Fick kliva ur bilen och försökte förklara för poliserna på min minimala franska att allt fanns men hemma. Till slut kom en annan polis, nu var de fyra, som kunde lite engelska, att jag var ny i stan och att alla papper var hemma. Han frågade vilket område vi bodde i och visade närmsta vägen dit på kartan. OK, Du kan åka sa han- jag behöve inte ens betala någon böter eller muta, PUH!

9 september

Karins afrika, en promenad på tretti minuter. Klicka här

8 september

Det är måndag och siestan lider mot sitt slut. I dag har Tove börjat skolan! Här kallas det skola men är väl i stort sett jämförbart med svenskt dagis. Vi var där i förra veckan för att hämta inskrivningsblanketter och kolla in hur det verkade. När vi kom dit i morse för att lämna blanketterna och fråga när hon kunde börja blev svaret - nu. Det passade väldigt bra för det var första skoldagen efter sommarlovet. Tove blev väldigt glad förstås och sa - Du kan gå nu pappa! när hon fick se en av sina lekkompisar som hon träffat förut.

Helgen blev rätt social. I lördags kväll var vi på en holländsk klubb tillsammans med Susanne som också jobbar på CREPA och hennes sambo Cornee (båda holländare). Väldigt barnvänligt ställe med lekrum, sandleksaker och en massa barn i alla åldrar som stojade omkring medan de vuxna satt och pratade eller hängde vid baren. Klubben öppnade vid 18 och kl 21 började de städa och sedan försvann alla. Susanne och Cornee följde med oss hem för en klassisk kvällsmat med fyllda baguetter i mackjärnet.

Lördagens bad regnade bort men vi hann med ett par timmar i poolen på söndag förmiddag innan regnet kom tillbaka. Sedan var det dags för vår första riktiga bjudning här hemma. Maria(sv) och Klaus(dk) som jobbar på Diakonia fick prova vårt försök att laga vår paradrätt - thai-limegryta. Vi var så glada när vi hittade kokosmjölk, nudlar och fisk-sås i "libanesaffären" förra söndagen. Och lime är ju inget problem - det växer i mängd på grannens träd. Så det blev gott, fast inte som hemma - och antagligen inte som i Thailand. Som vanligt när vi träffar andra skandinaver blir det en massa prat om praktika frågor. Nu vet vi till exempel att man kan beställa kanelbullar och grahamsbullar på ett konferenscenter och att det finns ett café där man kan fika och köpa grovt bröd! Härom dan (under siestan) drömde jag förresten att jag satt och åt på Café Skrädderiet i Kinna (undrar om det var någon sorts "profetiskt tilltal"). Nu har vi träffat hälften av svenskarna som bor här i Ouagadougou.

4 september

En 2-åring och en 4-åring är olika gamla. Om det var någon som trodde något annat. En 2-åring (åtminstone vår) är nöjd med att få mat, sömn, kärlek och omsorg och kanske någon form av stimulans, som tex en trehjuling. En 4-åring däremot (åtminstone vår) verkar ha fått någon sorts "intellektuella" behov. Kanske beror det på att leken består av 90 % prat och 10 % lek. En sandkaka tex är 7 % sand 4 % blommor och 89 % berättelsen om slottet där festen ska vara där tårtan ska ätas och prinsessan fyller år. Imorse var Tove lite sorgsen. Hon sa inte vad det var men när Rolle frågade om hon saknade en kompis att prata svenska med sa hon "ja". O, hur det skär i en moders hjärta. Vi åker hem på en gång! Men hon har ju väldigt roligt också. Varje dag faktiskt. Det är bara det där med språket. Idag vid matbordet kom det ett litet tyst "atottalör" (à tout à l'heure) och så frågade hon vad hon sagt. Elin däremot härmar glatt alla ord hon hör. Tove säger "vet du vad glad heter på mitt franska språk?" och så kommer det något påhittat. Vi får se, hon kanske tjuvlyssnar på Rolles första fransk-lektion som är i morgon eftermiddag!! Vi ska prova en privatlärare som var här idag och presenterade sig.

Imorgon ska jag ta med kameran på väg till jobbet så ska ni få se....

I dag sa Tove " Vet ni vad som håller på att hända? Cederik och jag kommer att bli kompisar och han är 5 år"

2 septemer

Karin började jobba i går. Hon kommer skriva om det någon dag när hon orkar och lägga in bilder.
Människokroppen är en märklig konstruktion. Efter en månad här tycker jag att det är svalt och skönt när det som i dag är halvmulet, en svag bris och
+28 grader. För att motverka effekterna av kockens goda mat har jag lyft mig i kragen och sprungit en runda i morse - Det var svettigt!

En vanlig dag ser ut ungefär så här.

6:15      Klockan ringer
7:00      Uppstigning och frukost, Karin går till jobbet
7:30      Clementine kommer och strax därefter kocken (så vi slipper frukostdisken).
9:00      Jag kör barnen och Clementine till ett bostadsområde i närheten där barnflickorna träffas tillsammans med alla barn
9:00-     Fixar praktiska saker som att handla husgeråd, leta efter en verkstad där man kan köpa bilbälten till baksätet, kolla epost, handtvättar kläder osv.
11:45     Åker och hämtar barnen, Clementine och Karin
12:30     Lunchen är framdukad och efter den orkar vi med nöd och näppe hjälpa kocken duka av, sedan ligger vi på sängarna och sover eller läser.
              Efter en stund kanske vi stiger upp och gör något medelnyttigt som att läsa posten (fast än så länge har vi bara fått post en dag) och tar en kopp te. Nu är kocken strax klar med disken.
14:30     Karin promenerar till jobbet, jag väcker barnen
15:00     Clementine kommer och vi leker med barnen, oftast hemma
17:45     Hämtar Karin på jobbet, det börjar skymma
18:15     Kvällsdusch för barnen. Clementine går hem.
18:45     Kvällsmat med medicinintag och därefter vanligt kvällsgrejs.
20:30     Nu kanske barnen vill  börja fundera på att gå och lägga sig
21:30     Röjning av leksaker, diskning, kvällste och obligatorisk omgång av Skip-bo (nygammalt favorit-spel)
23-        Tapto

I går köpte Karin med sig en kokosnöt hem. Den var precis lika hård som Povel Ramel sjunger
För att bryta oss in fick vi använda både borrmaskin, hammare och såg

 

1 september

Det är roligt att få mail, flera tycker att det verkar hända så mycket här, och visst gör det väl det. Hör bara:  I dag har vi  varit och badat, storhandlat mat i centrum (hittat både Carte d'or-glass, Fetaost och kokosmjölk - dock ingen sirap) och lyckats baka syltkakor utan att bränna dem (men sockerandelen i receptet får vi nog justera, de blev ovanligt nyttiga). Tove har pysslat med mamma och sytt dockkläder på symaskin........ja visst lever vi "exotiskt"  
 

Tillbaka till startsidan

***************************************************************

Hör gärna av er till oss vi har både adress och telefon.

Fam Ahlgren

CREPA

03 B.P 7112 Ouagadougou 03

Burkina Faso 

hemtel  +226 364 817

mobil +226 63 22 59