dagbok januari 2004

Senare 25 januari

Vi har varit på söndagsutflykt med holländarna. Det var extremt trevligt. På programmet stod "Klootsch..." nånting, vilket innebar ett mycket okomplicerat spel. En blandning mellan tipspromenad, fotbolls-golf och boccia i lag. Tove förklarar: "Man fick kasta bollen låångt långt bort. Det var mjölpilar på marken som visade hur man skulle gå. Man fick gå så långt så jag nästan blev tokig. Sen fick vi dricka. Jag, Tove, har spelat ett dataspel som handlade om en häst som var en ponny och den fick heta Viktoria."

      
Lägg särskilt märke till åsnekärran med kvinnorna som kör hem två stora oljefat med vatten. Då får de vita nöjesidkarna maka på sig.

När vi kom tillbaka från vår långa, trivsamma promenad i naturen, väntade en jättegryta med holländsk ärtsoppa på elden. Vi slog oss ner med varsin dricka i en stor ring och väntade medan tallrikar dukades fram tillsammans med brunt bröd, korvar och annat kött. Sedan sänkte sig mörkret över vår lägereld och vi lät oss väl smaka. Hela eftermiddagen hade ett mycket tydligt stråk av scout. Vårt lag kom 1 poäng efter vinnarna, så vi slapp få varsin öl.

25 januari

Det har hänt så många små glädjande saker på sistone! Elin har sovit i egen säng en hel natt för första gången i sitt liv - dessutom i eget rum. I fredags var Rolle och Karin på konsert - som ett led i vår anti-längta-hem-kampanj - med Malouma, en cool mauretansk tjej kompad av afrikanska trummor, traditionell gitarr och så bas, elgitarr och synth. Igår var vi på stan och köpte fina afrikanska tyger i en vanlig tygaffär, för att sedan fortsätta till ett nyöppnat VARUHUS med FLERA VÅNINGAR, bla en hel leksaksavdelning. Där kunde vi äntligen köpa underlakan, badrumsmatta, sugproppskrokar (eftersom kroken, den som fanns här, gick av) och en sänglampa till Tove. Ja, det var en härlig stund bara att få gå runt och titta på alla saker: gardiner, tavlor, verktyg och porslin. Sen åkte vi hem och gjorde korv stroganoff. En annan rolig sak är att barnen leker så bra med varandra nu. Elin pratar långa meningar. Hon kan nog säga nästan allt hon vill och då är det förstås lättare att leka tillsammans. Just i detta nu är Tove Elins häst och Elin kommer hit med jämna mellanrum och berättar att hästen sover eller är ledsen eller att hon blandat mat till den.

22 januari

Nu ska ni få ett boktips. How to talk so kids vill listen and listen so kids will talk av Faber & Mazlish: Vet inte om den finns på svenska, men den är lätt att läsa för allt viktigt finns sammanfattat i små trevliga seriestrippar. Man får tex lära sig att det går bra att skriva lappar även till en som inte kan läsa, att man ska låta bli att svara på barns frågor, att ordet "men" kan förstöra allt även om man har bejakat och satt ord på barnets känslor osv medan "hm... åh.... jag förstår...." är bra repliker att ta till i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Vad jag tycker är konstigt är att författarna verkar ha uppfattningen att det normala sättet att tala till ett barn är "Om du inte slutar gråta och gör som jag säger, envisa unge, så blir det ingen tv på hela helgen!" Är det så? I så fall har man begått fyra fel på en gång och man kan vara ganska säker på att barnet inte kommer att göra som man säger i fortsättningen heller.

18 januari

Hej hej hallå dagboken.

Hoppsan. Det har redan gått 18 dagar på det nya året. Snart 25 % av vår totala Burkina-vistelse. Vi har haft en ganska kraftig släng av hemlängtan under årets första veckor. Kanske beror det på att man vid årsskiftet ser hela det långa året framför sig och när vi då summerar vårt liv här, känns det ganska länge. Tänk dig själv ett helt år bestående av lördagsbad i samma pool, skogspromenader i Ouagas lilla torra skog, utflykter till kvinnoprojekt på landet, där den största attraktionen är Stines leksakskorgar, som hon alltid tar med "just in case..." Nej, det låter inte så skojigt, men man kan ju välja ett annat tänkande också. Vi har återigen fått börja fundera över målet med vår vistelse här. Vad var det vi ville från början? Vad skulle vi passa på att göra? Dessa funderingar har lett fram till att Karin bestämt sig för att gå Djembe-kurs på franska kulturcentrum, att vi två morgnar i rad har legat kvar länge i sängen (efter att Rolle varit uppe klockan 6 och släppt ut nattvakten och klockan 7 och släppt in dagvakten) och spelat spel, lekt med våra barn och läst böcker, att vi har kollat upp möjligheterna att åka till en nationalpark och titta på djur, när Linda kommer hit i mars (med Lindas medgivande förstås). Detta tillsammans med att Karin fått saker att se fram emot på jobbet och att vi bestämt oss för att åka till Sverige i april och maj, har haft positiv effekt på humöret. Karin och Tove har börjat göra listor på sånt som vi vill göra när vi kommer till Sverige. Tove kommer på saker hela tiden, men hon uttrycker sig diplomatiskt: "Jag vill nån gång mer leka med den flickan som heter Ellen" (Toves syssling Ellen Ahlgren, som vi träffade i somras). Vi har också gjort listor på saker som är bra i Ouaga och saker som är bra i Kinna. Det kan nog vara nyttigt att spara dem tills vi flyttar hem.

Idag har vi varit och provat en ny pool bara för det. Poolen var väl sådär, men söndagsbuffén var finemang! Nu håller Tove och Roland på att fixa till nya kaninburen. Tänka sig, den är i stål! Att gå till smeden är lika billigt som att anlita snickarn och så får man en bur som står emot både regn och termiter. Förresten har jordgubbssänsongen börjat! Än så länge är de dyra, men STORA och GODA!

augusti
september
oktober
november
december

tillbaka till startsidan

*******************************************************************************************************