dagbok februari 2004

29 februari

Se där. Det gick ju bra. Tänk vad jag kan ändå. Det här har jag lyckats publicera alldeles själv. Den som känner mig kanske inte tycker att det är så konstigt. Jag vill ju gärna kunna saker, eller hur man nu ska uttrycka sig. Den som känner mig kan också få sig ett leende i barnens veckobrev. Återkommer i mars! Hälsningar Karin

24 februari

Semmelkalas med nästan alla Ouagadougous svenskar, hemma hos oss. Semlorna var vårt första försök att baka med torrjäst och gasugn och det gick bra, tycker vi.

Här sitter Eva och Lennart med Bernadette, som bor hos dem, och Sandras syster. Lennart har klätt upp sig, inte för semlorna utan för Madagaskars president. I samma soffhörn, lite senare, sitter Daogo, som är både svensk och burkinsk medborgare, tillsammans med sin fru och bebis, som bla fått det svenska namnet Berta. Semlorna ser bra ut, eller hur?
       
Noa slickar sig om munnen och Sandra ser också nöjd ut. Yann, Rolle, Klaus och Maria (från Diakonia) får höra nagot märkligt av Daogo. Saknas gör Daniel och Nathalie. Annars är det hela kolonin.

På lördag åker Rolle till Windhoek i Namibia på seminarium för Sidas administratörer. Det är första långresan som han är ivägsläppt på och frun och barnen tycker det ska bli så spännande att försöka klara sig utan familjens överhuvud. Ska barnen lyckas få ivag mamma till jobbet på morgonen? Ska Elin få i sig sin medicin? Ska Tove få pyssla ohämmat med sin mamma på siestan? Blir det vattenläcka, myrinvasion, storm eller kuppförsök? Det enda man vet är att det aldrig blir som man tänkt sig. Och några besked på den här sidan kan ni inte vänta er såvida inte far avslöjar den väl förborgade hemligheten - hur man publicerar!

22 februari

Idag har vi gjort ett nytt försök att gå till kyrkan (fjärde gången). Denna gången var det den stora katolska kyrkan, med takfläktar. På plussidan noteras programbladet, som gjorde det möjligt för oss att sjunga med i en och annan sång. På minussidan: keyboarden och trummaskinen med reggae-komp till allt. De afrikanska trummorna stod övergivna och plockades fram till en enda sång - och förmodligen också till utgången, men då var inte vi kvar. Vi åkte i stället till en butik med afrikanska grejer och köpte en fönsterlucka från Mali som nu hänger på vår vägg i vardagsrummet.

Idag fick vi en plötslig förnimmelse av teknisnollning. Vår kära kock köper ibland ägg och lägger dem då i samma påse som de gamla äggen. Går det då att hålla reda på vilka ägg som är nya och gamla? Nej. Lukten av ruttna ägg förde oss på en millisekund tillbaka till gymnasiets första veckor, som tydligen ter sig likadana från Jönköping i söder till Luleå i norr.

Under veckan har alla i familjen haft feber utom Karin. Hostan har dock drabbat samtliga. Det sägs att det beror på väderomslaget och det kan nog stämma för nu har värmen återvänt till Ouagadougou ;-) Det märkte vi om inte annat igår när vi hoppade i poolen utan att få andkipp. Bamses skola: Värmen beror på att ökenvinden slutat blåsa (harmattan har mattats) och det går följaktligen att skönja lite blå himmel och en sol i stället för bara dis.

19 februari

Det rasslade till på brevfronten förra veckan. Paketet från farmor och farfar med julklappar kom i fredags. Sedan kom det snabbpost från Josef, mormor, Filip I och Bamsetidning. Tack för alla brev och kort! Fast julkorten verkar fortfarande vara på vift. Vi tackar Jacobssons, Karlssons (Västerås), Vetlandagänget, Odéns, Gunilla, Alvius och Schütze. Övriga har inte kommit än. Så vet ni det.

15 februari

I lördags kväll (7 februari) kom Karins handledare Cecilia Ruben hit från Stockholm.  På söndag gick vi ut och åt lunch tillsammans för att sedan åka hem hit och fika och spela spel. Det är den tredje Eocsanexperten i rad som fått stryk av Tove i Tjolahoppspelet. Under början av veckan tillbringade Cecilia och Karin mycket tid med att titta på toalettlösningar i närheten för att sedan på onsdag morgon åka till Guinea och titta på ännu fler Ecosantoaletter. Guinea kan ni läsa mer om ifall ni klickar här

När Karin var borta hade vi fullt program här hemma. Vi var hemma hos Eva och Lennart en kväll och träffade Susanne och Corné och Susannes syster på besök med en kompis en annan kväll. I fredags var vi hos Anna och Olivia och lekte länge, för samma kväll skulle de åka till sin mormor och morfar i Danmark på semester.

4 februari

Francois ställer fram dagens lunch, kotletter med potatis och morotsmos.

Av princip ger vi inte pengar till tiggare. De ser så välnärda ut och så tycker vi att det är att ta ifrån regeringen sitt samhällsansvar. Oftast är det inget problem men härom kvällen fick vi besök av en mamma med sitt lilla barn. Viskande berättade hon att hennes man arbetar utomlands och skickar pengar till en vän som förmedlar underhållet till henne, men han hade inte kommit på länge. Vi har hört talas om bluffmakare med snyfthistorier efter mörkrets inbrott. För att komma ifrån det bad vi henne komma tillbaka dan därpå klockan 12. Hon kom och fick sina 30 kr vilket är ungefär 100 gånger mer än vad man brukar ge till tiggarna längs gatan. Från grannskapet hördes på kvällen glad musik och vi misstänker att det berodde på att hon kunde bjuda familj och vänner på lamm till Tabaski, muslimernas lammfest.

2 februari

Det börjar hetta till på dagarna och blåsa . Några 25 sekundmeter är det inte men luften är full med finkornig sand som kryper in precis överallt. Det killar i halsen och kliar i ögonen. Vi ser till att hålla alla dörrar och fönster stängda för att kunna ha det drägligt inomhus men det är ständigt sandigt överallt hur mycket man än skulle städa. Om de tre senaste dagarna kan vi säga att vi har haft det precis så bra som man kan ha det här. Vi har träffat alla våra närmaste vänner. I lördags hälsade vi på Susanne och Corne och deras lilla kattunge. I söndags var vi hembjudna på eftermiddagskaffe ihop med en annan familj till Stine, Marten, Anna och Olivia och i går kväll var Eva och Lennart här på kvällsmat. Maxat!

Vi misstänker att  vår post lagras någonstans utan att vi beställt det. Paketet som farmor och farfar skickat från Luleå tar alldelens för lång tid på sig, brev och julkort saknas. Barnen börjar bli otåliga - dom vill ha brev. Det verkar som om vanliga posten också har smittat av sig till e-posten för alla når tydligen inte fram. När ni får ett mejl från oss skriv en rad bara för att bekräfta att det kommit fram. Passa samtidigt på att berätta hur ni har det.

augusti
september
oktober
november
december
januari

tillbaka till startsidan