Tomas gillar att få paket Erik vilar sig en stund hos mamma Jenny
Ronnie och Lennart Cecilia försökar låta bli att blunda för blixten
dagbok
september 2004
26 september
I morgon åker vi på två veckors semester till Sverige. Både bröllop och begravning står på programmet.
24 september
Nu ska jag berätta om gårkvällens begivenhet. Burkinska
utrikesministeriet hade bjudit in Crepas direktör till middag på kvällen för
delegationen från Sverige med Jämtin i spetsen. Först var jag hos
skräddaren Olga och hämtade min kreation till Linas bröllop. Det blir kul att ha den på. Sen åkte jag
med min kollega Klutsé (eftersom vår bil längtade så mycket till verkstan att
vi var tvungna att köra dit den för lite broms och eljusteringar) till hotell Indépendance där middagen skulle vara. Innan Silmandé
fanns så var Indépendance det finaste hotellet, dar alla skulle vara. Glansens
dagar är dock förbi. Min oro besannades – det hade skickats ETT inbjudningskort
till Crepa och alltså skulle EN person komma, men det blev plats for oss båda i
alla fall. Men det kändes ju inte sa proffsigt precis. För att komma till den
här salen skulle man gå ner i en gång, förbi toaletterna (det var inte en smal
ruffig gång utan ganska snygg) och sedan uppför en trappa till en liten hall
där det fanns dricka och jordnötter och där man skulle vänta. Och vänta. Och
vänta. Doften från toaletterna nådde ända upp till oss men så småningom kom de och
sprejade sa att det stank tallbarr eller nåt sånt i stället. Det var mest såna
som varken jag eller Klutse kände där, men sen kom danska ambassadören och Lennart
och till sist kom även delegationen: ministern med 5 kvinnor i släptåg, samt
den kvinnliga ambassadören från Abidjan. Visst är det kul att det bara är
kvinnor, men vad betyder det? Att Västafrika är så ointressant att männen inte
vill syssla med sånt, att det bara är socialt engagerade omsorgstyper
(=kvinnor) som vill åka hit. Slår vad om att det aldrig åker en delegation med
100 % kvinnor från UD till USA, Frankrike eller för den delen Indien eller Kina
– det ar ju länder med lite ekonomi, industri, kraft och framtid. Sen gick vi
in i matsalen, inredd i orange och brunt med en hel vägg med fönster som man
inte såg ut genom for att de var täckta med brokiga gardiner. Rummet var
trevligt upplyst med lysrör. Så serverades förrätten. Den var god: någon fisk,
creme fraiche-sas, något rökt, lite bröd och en jätteräka som var delad på
längden sa att det skulle se ut som två. Sen kom det in en soppa med kyckling.
Den var också god. Huvudrätten var en köttbit som såg ut som fläskkarré. Till
den fick man kokta morötter, haricots verts och sås. Den stora mattragedin var
att det var haricots verts från konservburk! Marknaderna i den har stan ar
fulla med färska, goda, knapriga bönor och så tar de mosiga, läskiga bönor från
burk! Intressant. Jag var ganska mätt sa jag åt hälften av köttet och sen fick
det vara bra för då kom de ut med ost. Efter detta var det dags for tal. Mannen
från burkinska utrikesministeriet (som tyvärr inte var utrikesministern
utan biståndsmottagningsminister eller
nåt) pratade lite och sen var det Carins tur. Hon pratade engelska och tolken
översatte så tyst att vi inte hörde något. Sen kom de in med koppar och jag
blev jätteförvånad for man brukar aldrig få kaffe till efterrätten utan senare.
Men kopparna innehöll en kula glass, en päronhalva (från konserv!) och en klick
grädde med färggrannt strössel på! Alltså, Burkina ar sa mysigt. Man anstränger
sig, men blir det lite fel sa ar det liksom inget allvarligt. Det är i princip
omöjligt att göra allting rätt och varför ska det vara det? Måste man verkligen
servera maten från vänster och drickan från höger. Det måste väl gå lika bra
från andra hållet om det är lite trångt och så?
Vi åt en god frukost med kall kall yoghurt och kall god ost på nytinade, nyss djuuupfrysta bröd. Hela familjen ler nykärt när vi ser på vårt nya fina kyl/frysskåp.
14 september
På
lunchen sprang Rolle runt på stan och jagade kylskåp. Det slutade med ett silverfärgat
sprillans nytt som blir till salu om ett år.
Ridskolan brukar ju betyda att
det bara är två arbets/skoldagar kvar av veckan men så är det inte längre eftersom
vi bytt till tisdagar. Tove och Anna fick
rida i grupp med en annan tjej och en lärare. Dom tränar galopp i stora
paddocken! Elin rider en kort lektion varje gång.
13 september
Jenny och Tomas har acklimatiserat sig, eller tröttnat på allt som inte fungerar i vårt hus, och flyttade idag in i sitt eget hus med lite lånade möbler. Dom väntar fortfarande på sin container som fastnat i tullen. Nu är deras frakt ungefär tre veckor försenad. Vi väntar också spänt på dessa containrar eftersom de innehåller lite Ikea-grejer till oss.
12 september
Kyl/frysen har lagt av. "Vår" elektriker Rasmane kom tillsammans med en kylskåpsreparatör och fyllde på freon och mixtrade igång skåpet. Det fungerade över natten men morgonen efter var det varmt igen.
10 september
Härom kvällen hörde Karin att det susade bakom badkaret igen fast det inte var någon annan uppe och spolade. Vattenläcka förstås.......
Rörmokaren kom på morgonen och kunde konstatera att det var en läcka på varmvattenledningen och att den såklart satt inne i väggen bakom badkaret precis som förra gången. Karet fick knackas loss och vi hade återigen betongbös i hela huset och avstängt vatten till och från. De höll på från åtta på morgonen till åtta på kvällen.
Viviane som vikarierar för Clementine fick sparken i dag
så nu har fått en erfarenhet av hur det är att avskeda personal och Viviane
har kanske fått en känsla för att man måste anstränga sig för att sköta och behålla
ett jobb. Nu är det två veckor kvar till vår Sverigesemester och när vi kommer
tillbaka är Clementine i tjänst igen med sin bebis Junior på ryggen.
Eftersom vi inte
har någon chaufför krånglar det till sig lite
i logistiken men jag skriver ner körschemat här så kan ni jämföra med fjolårets
septemberdagbok
05:55 Klockan
ringer, föräldrarna masar sig upp, Rolle sätter igång dukningen av frukost och
kör igång grötgrytan medan Karin väcker barnen.
06:45-07:10 Nu
sitter vi vid bordet och äter, Karin och Roland äter havregrynsgröt, Elin
mannagrynsgröt och Tove yoghurt
07:10-07:15 Letar
skor och packar ihop matsäckarna till barnen
07:15 Jenny
tar med Tove till skolan på väg till Sidakontoret, Karin promenerar iväg.
07:30
Kocken
kommer och Rolle över sin franska med att stämma av meny och städning för dagen.
07:45 Elin
åker med Rolle till Les Lutin där skolan börjar ca 8 och sen åker han vidare till Sidakontoret
11:30
Elins
klasskompisar Elise och Lukas bor inte så långt från oss så deras chaufför kör
hem Elin på vägen.
Tomas
och Erik kommer hit för att göra Elin sällskap fram till lunch
11:55
Rolle
åker till Toves skola för att bråka sig till en parkeringsplats och hämta Tove
12:05
Passerar
sidakontoret för att plocka upp Jenny om kontorets bil är upptagen
12:15
Plockar
upp Karin på CREPA
12:30 Hemma
och pustar ut en stund innan maten står på bordet vid 12:45. Sen försöker vi
sova eller vila siesta en stund på maten.
14:30 Karin
promenerar till jobbet och Rolle packar skol- eller utflyktsväskorna
15:00
Måndag
och onsdag kör vi Tove till skolan för eftermiddagslektioner och på tisdagar åker vi till ridskolan.
15:15-16:45 Elin
följer med pappa på stan och gör ärenden + handlar när Tove är i skolan.
18:00
Rolle
och barnen hämtar mamma på Crepa
18:30 Dusch
19:00
Kvällsmat
20:00
Nattning
med sagostund
20:30 Eventuellt
blir det lite dagbok skriven.....men oftast inte.
9 september
Nytt
blad i dagboken och nya tag. Till exempel har det kommit in nya bilder under
hemma hos.
Vi
har trevliga gäster i huset. Jenny som är en av mina två nya kollegor på
Sidakontoret bor tillsammans med Tomas och Erik i vårt gästrum sedan en dryg
vecka tillbaka. Dom väntar tappert på att containern med deras möbler
skall levereras. Huset dom ska bo i ligger bara tre hundra meter från vårt så
möjligheten till gemensam kvällsmat finns kvar även efter att de flyttat in.
För nyfikna och anhöriga till familjen Björk kan vi meddela att dom mår bra
och ser ut ungefär så här. I går passade Tomas dessutom på att fylla 35 år så
vi gick ut och firade - på sandrestaurangen förstås.
Tomas
gillar att få paket Erik
vilar sig en stund hos mamma Jenny
Ronnie
och Lennart Cecilia
försökar låta bli att blunda för blixten
Med samma plan kom Cecilia och Ronnie Stål. Deras hus är inte heller möblerat än så dom bor hemma hos Lennart och Eva som äntligen har kommit tillbaka hit. Ordningen är återställd. Sidakontoret har öppnat efter sommaruppehållet och nu är det mer fart än vanligt. Förutom introduktion för Cecilia och Jenny har vi besök av en datatekniker från Stockholm och förbereder samtidigt för biståndsministern Jämtins besök i slutet av september. Jag har inte så stort ansvar för detta men det är roligt att få följa med på ett hörn och se hur det går till.
Karin jobbar tillsammans med Amah på att förbereda en forskningskonferens om EcoSan som CREPA skall arragera i december. Fullt upp för Karin som är riktigt involverad. Jag lämnar chansen till hene att berätta mer själv.
Tove har börjat en ny skola inne i stan och Elin fortsätter på Les Lutins. Läs mer om det och tandtroll-eriet i barnens senaste veckobrev
augusti
september
oktober
november
december
januari
februari
mars
maj-juni
juli
augusti
04
*******************************************************************************************************