dagbok januari 2005

Lördag morgon den 8 januari hade morfars kropp bestämt sig för att följa med till Mali. Vi kom i väg kl. 10, vilket var i senaste laget, eftersom vi skulle vara framme innan mörkrets inbrott. Resan gick bra. Det är intressant att åka in i vägtullar. Först registrerade vi att vi lämnade Burkina, på ett annat ställe åkte vi in och registrerade att vi tog ut bilen ur landet. Var gränsen var vet vi inte, men efter en stund var vägen avstängd med oljefat, då var det bara att köra av och försöka hitta en tjänsteman någonstans och registrera inresan i Mali. Detta tog lite tid. Sen  var det dags att registrera bilen. Varje gång ville de ha lite pengar. Efter ytterligare en stund fick vi betala turistpeng för att vi körde på vägen. Nu var det inte riktigt sant, då vägen var typ tvättbräda med kratrar. Vi körde alltså bredvid vägen som var mycket bättre. Där samsades vi med åsnekärror, cyklar, mopeder och gående.

Vi kom fram strax innan det blev mörkt. Vi installerade oss i stora bikupor uppmurade av tegel (se bild). Väldigt fin akustik.

   

Dagen därpå var det dags att beta av första världsarvet i Mali. Det var hyddor som var uppe på en brant klippa. Enligt guiden hade tellemfolket, som var pygmeer, kommit dit 300 f.Kr. när annat folk kom inflyttat började de bygga sina hyddor på klipphyllor. Länge trodde de nyinkomna att tellemfolket kunde flyga. Man kunde inte fatta hur de annars kunde komma upp till sina hyddor. Därefter bar det av till en by där de sysslade med hantverk. Bl. a. la de tyget på marken och målade på det. Hur de fick rent tyget från allt damm
förtäljer inte historien

     

Nu skulle det smaka gott med lunch. Vi valde spagetti med sås, som brukar gå fort. Efter en timma gick Karin in i köket och undrade vad de sysslade med. Att koka såsen tar tid blev vi upplysta om. Efter 1,5 tim. kom spagettin och såsen in. Det var under denna väntan som Mattias fällde kommentaren, vill man ha lugn och ro kan man alltid söka upp köket.

Nästa dag var det dags för nästa världsarv. Medan Lars låg i bikupan och vilade in formen styrde vi andra kosan de 12 milen till Djenne och världens största lermoské.
Djenne ligger på en ö dit man kommer med färja. Vi kom fram vid lunchtid, hittade guide och fick i oss mat: snabbt, gott och effektivt.
Nu fanns det tre timmar vilka vi använde till att vandra omkring i stan med marknaden och de gamla kvarteren där livet pågick på ungefär samma sätt som det nog gjorde för hundra år sedan.

   
   
     

 

   

Den 11 januari besökte vi staden Mopti, en hamnstad som ligger där Banifloden flyter ihop med Nigerfloden. Det var ett myller av liv. Båtar höll på att lastas och lossas. Båtarna stakades fram så länge man nådde botten, sen var det paddel som gällde om det inte var riktigt stora båtar på ca 20 meter som hade motor. Längs hela stranden, som var formad som en tratt, var tre meter fylld med sopor som luktade fruktansvärt. Vattnet var som en soppa, i detta tvättades en get bredvid en som tvättade en moped medan männen klädde av sig och tvättade hela kroppen. Detta på en yta av 4 kvadratmeter.

Åter hemma i Ouagadougou igen var det dags att ta ett nappatag med försäljarna som finns som flugor runt en så fort man sticker ut nosen. Det är nej och no och skakningar på huvudet går också bra. Ja, bra och bra, de ger sig inte i första taget. Vi var och köpte tyg. Det går till så att man går in i en affär och vips har man ett antal försäljare som verkligen lägger manken till. Försäljaren behöver inte jobba i den affär man är utan springer och hämtar alternativ från andra affärer. När man sen har bestämt sig är det bara att komma överens om priset. När man pratar priser så räknas det i tusental. Försäljaren börjar med ett utgångsbud på 42 varvid kunden kontrar med att erbjuda 10. Efter flera turer hamnar man så på 27. Så kan det gå till.

I går söndag var vi och åt på lokal. Vi åt buffé, som bestod av olika grönsaksrätter, får, gris och fisk och mycket annat. Till dessert fick man jordgubbar, fruktsallad och olika bakverk. Dagen till ära hade alla i sällskapet någorlunda aptit och vi njöt av att kunna njuta av den goda maten.

6 Januari

Självklart tar vi chansen om vi får att besöka Eva:s förskola i Nakamtenga. I går bjöds möjligheten för Lina, Mattias, Lars och mig.
Förutom att se vad man gör i skolan, träffa barnen, lärarinnorna och känna på den härliga glädjen blev inbjudna till Evelyne (en av lärarna) som
guidade runt i sin by och lät oss var med och tillreda tô.


Barnen på rast utanför förskolan som har två klasser. En med barn 4-5 år och en med 6 åringar.
Det är mycket sång och rörelseaktviteter blandat med sagoberättelser och pyssel.

Pascaline har med sig sin pojke på ryggen. Ris med sås på menyn för både barn och gäster. 
 
 
Här är Evelyne uppvuxen.Gammelfar med sina tre fruar har varsin hydda liksom den äldste ogifte sonen. Det är döttrarna som blir kvar i byn och när de gifter sig
bygger deras män upp en hydda intill bruden fars domän med en egen mur. Detta utökas sen till en liten by när mannen bygger hyddor till följande hustrur.
Hydan på mittnbilden är ett sädemagasin som vi plockade petit mille ur för att tillreda tô. Vi fick en rundtur i alla hyddorna och hälsa på dem som var hemma.
Gammelfars storebrors första fru fick oss alla att häpna över den raffierade stil hon hade för att handspinna bomull.

     
Efter träning med mortel tog Evlyne över och stötte bixtsnabbt resten och siktade i vinden. På granitstenen mortlade
vi till ett fint mjöl.
   
 Evelyne tände pisen och diskade grytorna i fällknivsställning.

 
Sen fick vi avnjuta slutresultatet tô tillsammans med grillad kyckling och en sås av torkade stötta baobabblad och fiskpulver.
Hur det smakade? Ja mycket mäktigt. Tô:n smakade inget med stabbig mannagrynskonsistens ch såsen ja den var god tills vi visste att
det var fisk i

Nu ska vi spela spel....
På återhörande

4 Januari

Nu är morfar Lars kommen. I går kväll landade han till och med lite före tidtabell. Tove och Elin mötte på flygplatsen ihop med Lina och Rolle.
Sedan åkte vi in till frukt och grönsaksmarknaden för att komplettera lagret till kvällens fruktfrossa.
Elin och Tove hade pysslat julklappar till honom och vi fick en till liten julafton när han öppnade väskan.
Programmet för närmsta dagarna är fullt av aktiviteter. I slutet av veckan åker vi till grannlandet Mali för att besöka Dogonlandet.
Världsarv förstås......vi har börjat samla......

 

 december 04
november 04
oktober 04

september 04

augusti 04
juli 04
maj-juni 04
mars 04
februari 04 
januari 04
december 03
n
ovember 03
oktober 03
september 03
augusti 03
 

tillbaka till startsidan