dagbok mars 2005

dagbok mars 2005

13 mars

I går kväll lämnade Sara, Gunilla och Beata oss för att återvända till ett kallt och snöigt Göteborg.
Det har inte blivit mycket skrivet i dagboken under deras besök och det beror bara på att varken de eller vi har hunnit. Med ett späckat program har de glatt tagit sig an både programpunkter som vi ordnat och så fort det funnits chans ordnat egna.Vi tänkte försöka fylla i lite i efterhand så kolla neråt så hittar ni lite nytt från månadens första dagar.

De sista dagarna blev hektiska. Tyger, souvernirer och annat skulle beställas och köpas. Dessutom var det inplanerat besök hos Beatas familjs fadderbarn med organisationen Plan som storstilat ställer upp och kör fram och tillbaka till byn med tolk och allt. De skulle också hälsa på i "Evas" by och gå med Clémentine på rundtur i våra kvarter för att se marknaden, vårdcentralen och det andra. Ändå hann de med mera poolbad, ridskolan och mera restauranger. Ja det var energiska gäster.

Här vågar Beata nästan smaka på det hembryggda ölet som Clémentines släktingar säljer på marknaden. På bilden bredvid sitter två poliser som inte är lika pigga som våra gäster.

8 mars

Idag är det Internationella kvinnodagen och det betyder helgdag här i Burkina. Tjejerna (som vi kallas när vi är här) tillägnade denna dag till shopping! På förmiddagen, efter att ha besökt Rolle på hans jobb samt lämnat Tove och Elin i tryggt förvar, tog Karin med oss till myllret i centrum. Där märktes det inte att det var helg! Massor av folk och full kommers överallt. Så fort vi kom ut ur bilen rusade massor av försäljare på oss likt flugor kring en sockerbit. Alla ville att vi skulle köpa av just honom, för det är mest män som säljer. Kvinnorna står för frukt- och grönsaksförsäljningen. Trots hettan lyckades vi köpa tyger, korgar, masker, ramar m.m. och innan vi återvände till bilen fyllde vi korgarna fulla med massor av frukt och grönsaker som vi gjorde sallad av när vi kom hem. Dessutom satte sig Karin ner på burkinskt vis och pressade underbar apelsinjuice.

På eftermiddagen fortsatte vi våran shopping på Village artisanal där vi både handlade och beställde varor. Efter allt prutande tog energin slut och vi har precis avnjutit kvällsmat med familjen Ahlgren och druckit av den goda lokala ölen "So.B.Bra".

6 - 7 mars

Andra långturen gick till Tiébélé och Nazinga där vi också var med Lina och Mattias. Det står lite om det i barnens veckobrev. Det var en riktigt lyckad utfärd med guidad tur (på engelska) hos bychefen i Tiébélé och bra safari med elefanter på riktigt nära håll. Tänk att sitta och äta lunch vid en damm där arton elefanter just tagit sitt förmiddagsbad. Bilder från Tiébélé kommer vi lägga in under västafrika-knappen. Det är lite speciellt.

Fespaco

26 februari - 5 mars var det Fespaco - den stora filmfestivalen som ibland kallas "Afrikas Cannes". Den går av stapeln varannat år och under festivalveckan visas en stor del av de större filmer som producerats i Afrika under de två år som gått sedan sist. Våra gäster hade varsitt festivalpass och försökte pricka in några engelskspråkiga filmer, men det var inte så lätt att hitta rätt i programmet. Av fyra filmer var en sevärd. När de andra var uppe i norr så lånade jag ett pass och gick på två filmer, en senegalesisk och en burkinsk. Man kan väl säga att afrikansk film nästan alltid handlar om någon av alla de kamper som afrikanerna för: aids, kvinnofrågor, kolonialism, gerillakrig, fattigdom osv. Ganska ofta blir moralkakan lite för seg att tugga. Därför gillade jag den senegalesiska filmen för den handlade om kärlek mellan barn. Sån där helt vanlig, fast stiliserad, mellanstadiekärlek när man kikar på varann och skriver lappar. Det behövde inte varit i afrika. Det kunde varit var som helst. Sen att skådespeleriet är lite halvdant får man liksom på köpet.

1 - 3 mars

Efter att ha ägnat de två första dagarna i Burkina åt vila, sol, bad, film och det obligatoriska besöket på "sandrestaurangen" Gondwana var det dags för den första utflykten. Den gick till Gandefabou i norra Burkina dit Karin rest med Lina och Mattias över nyår. Det var verkligen precis så speciellt som Karin utlovat. Skillnaden mot då var vädret. Värmen hade kommit på riktigt två dagar innan oss. Temperaturen var över 30 på natten och efter att Beata berättat att hon drömt att det skulle bli 56 grader under dromedarritten tog jag fram telefonen som visade 58 grader mitt på dagen. Hyddorna som vi sov i ventilerades bara av vinden, men ena natten räckte det verkligen till. Gunilla och Sara sov inne i hyddan. Beata och jag utanför var sin hydda under stjärnhimlen. Vid tvåtiden på natten vaknade jag av ett brusande ljud som kom närmare och ökade i styrka. Sen kom sandstormen och sanden trängde sig in i minsta lilla skrymsle.

Dagen efter fick vi hjälp av Allasan, vår guide, med att ta på oss turban och äntra dromedarerna för en ridtur.. Vi fick rida runt till några olika byar i närheten där vi fick se hur olika folkslag (peul, tuareg och bella) bodde och även titta in i en skola.

Det finns mycket att berätta men jag måste få berätta om en typisk: "Det blir aldrig som man har tänkt sig grej." På hemvägen steg vi upp kl 4 på morgonen för att åka och se de mäktiga sanddyner som Allasan hade utlovat skulle vara något alldelens särskilt att se i soluppgången. När vi kom till Oursi klättrade vi upp på toppen av en stor dyn och satte oss för att äta frukost i kolmörkret. Allasan pekade ut från vilket håll solen skulle komma upp och la sig sen för att sova. Nu blev det ingen soluppgång den hår dagen för det var så mulet att plötsligt var det bara ljust. Guiden sa när han vaknat att nu måste vi skynda oss iväg innan byns alla 200 barn är här.

Nästa etappmål var marknaden i Gorom-Gorom där alla former och färger av varor kunde beskådas men främst alla vackra människor som klätt upp sig till marknaden.

februari 05
januari 05
december 04
november 04
oktober 04
september 04
augusti 04
juli 04
maj-juni 04
mars 04
februari 04
januari 04
december 03
november 03
oktober 03
september 03
augusti 03

tillbaka till startsidan