dagbok maj 2005

25 maj

Nu är det exakt en månad kvar tills vi sitter på planet hem till Sverige. Det känns overkligt, men också skönt.

Karin är på en konferens i Sydafrika. Vart tredje år, eller vartannat, arrangeras en internationell ecosan konferens som helt lämpligt råkade hamna i slutet av hennes kontrakt så nu får hon knyta ihop säcken med att träffa alla inom branschen. Hon kom dit till slut efter en lång väntan i grannlandet Abidjan. Det visade sig att resebyrån i Ouagadougou lyckats skriva ut och ta betalt för biljetter till en flight som redan var inställd. Det löste sig i alla fall och Karin kom tillsammans med sina kollegor iväg med en annan flight över Ghana till Durban.

Själv springer jag runt i huset allt emellanåt för att hitta på något att packa eller också tar jag bara rast. Mest försöker jag sälja bilen och ordna dom dokument som behövs för att vi ska kunna lämna hus och personal utan dåligt samvete eller ännu värre hamna i skuld hos staten - för då hamnar man i rätten. En trevlig tant förklarade i dag på motsvarigheten till Försäkringskassan att om jag kommer tillbaka om tio år ska jag se att det har ändrat sig. ”Vi har precis kommit igång med administrationen i landet och jag tror att man till exempel på elbolaget om några år har dygnetruntöppet i kassan så man får komma och betala kontant när man själv vill.” Sedan gav hon mig intyget som bevisar att sociala avgifterna är betalda och att vi får tillstånd att lämna landet.

Det ringer med jämna mellanrum någon som sett vår annons om bilen och bokar en tid för att komma och titta. Ungefär en tredjedel av dem dyker upp och vill gärna ha bilen men hittills har bara en holländska provkört. Männen nöjer sig med att provsitta, starta, lyssna på motorn och gasa för att kolla att det inte avgasröken är alldeles svart. Sen tackar dom för titten, frågar efter sista budet och lovar återkomma om en vecka. En veterinär har varit intresserad ända tills det var dags att betala förskott. På den tid som vi bestämt ringde han för säga att han kommer inte - frun inte var ok med affären. Andra saker är lättare att sälja. På några dagar var listan som vi gjort med möbler och husgeråd fulltecknad upp till första och andra reserv. Det ringer folk och knackar på som har kommit över listan på något sätt och undrar oftast om de får köpa madrasserna eller de fällbara stolarna från ikea. I dag har vi haft amerikaner här som vi inte känner för att titta på huset utan att vare sig vi eller husägaren gjort någon reklam för att vi ska åka.

Jag försöker filma och ta kort på typiska vardagssaker men det dyker hela tiden upp sånt som jag inte sett eller tänkt på förut. Inte minst i trafiken: Häromdagen mötte jag i högtrafik en Mercedes med ett grovt plaströr på tvären genom bilen. Det låg och hoppade på sidorutorna utan förankring och stack ut ungefär två meter på varje sida….rena mopedplogen…..Både Tove och Elin verkar tillfreds med att åka hem men jag tror att Elin nog ser det som en vanlig semester. Just nu flyter det på som allra bäst för dem, inte minst franskan. Jag blir avundsgrön på uttalet.

april 05
mars 05
februari 05
januari 05
december 04
november 04
oktober 04
september 04
augusti 04
juli 04
maj-juni 04
mars 04
februari 04 
januari 04
december 03
november 03
oktober 03
september 03
augusti 03